Jag har en full apa i mitt huvud

Inom yoga och meditation pratar man om ”the monkey mind”, ett österländskt uttryck som försöker beskriva hur vårt sinne ofta uppträder. Precis som en rastlös apa hoppar det från gren till gren, rusar runt nyckfullt, distraheras lätt, har svårt att sitta still och skriker okontrollerbart och osammanhängande. Jag har till och med hört att man ibland pratar om ett helt gäng med fulla apor. I viket fall är det inget ont menat mot apor utan ett sätt att måla upp en bild av sinnets växlingar och skiftningar. Andra sätt att beskriva samma sak kan ju vara att ”tankarna rusar” men just den här bilden av en apa (vid vissa tillfällen även ett gäng fulla apor för all del) tycker jag passar så bra. Det är inte bara en bra beskrivning av hur sinnet beter sig men även en komisk bild som gör det lättare att ta ett steg tillbaka och skratta lite åt sig själv och hur man fungerar (åter igen, inget ont mot apor).

Visst hade jag som alla andra upplevt detta tidigare (typ varje dag, hela tiden) men genom att få det beskrivit för mig så här upplever jag det åtminstone ibland lite enklare att lugna mina apor. Man ska nämligen inte försöka jaga bort aporna eftersom ”what you resits persists”. Är det allt för svårt att lugna eller tämja apan eller aporna kan man istället också testa att prata med dem. Lättast är nog då att prata med dem en och en om de nu är många. På så sätt kan man lära känna sina apor och lära sig hur de fungerar. Fråga vad de skriker om och varför. Är det så illa som de får de att låta eller kan du kanske bortse från just den apans skrik för en stund?

men hur?

Genom att meditera kan du observera dina apor utan att döma dem eller bli fixerad vid en av dem, precis som man inte blir fixerad vid en droppe vatten när man tittar på en flod som flyter fram…

Hur hanterar du dina ”apor”?

 

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *